Jag har precis sett på århundradets outstanding bästa musikalfilm; Sweeney Todd. Den är så fruktansvärt, underbart, överjävligt bra. Allt ifrån de gråsmutsiga London kulisserna till Mrs. Lovetts klänningar. Mm jag älskart'! Även det faktum att blodet sprutar åt alla håll och kanter och till och med rätt in i kameran en gång känns helt rätt, det passar precis in i den känslan som alla våra älskade Tim Burton försöker förmedla. "Blodet är så fejkt" Duh! Det ska vara lite småfejk.

Och musiken! Jag ska faktiskt vara helt ärligt mot er och erkänna att jag kan de flesta låtarna by heart, så underbara är dem i mina öron. Känner mig extremt tr00 metalhead just nu. Men musikal musik är väl metal...? Eller....

I övrig har jag haft en seg dag bestående av övningskörning, bokläsning, gitarrspelande och fotografering av min kära katt Cesar i den underbara vårsolen.

Han är väldigt speciell. Inte bara det att han är lurvig som bara den, har världens vampyrtänder (vi borde fila dem) och mjauar som världens pussy (haha där fick jag till det) han posar framför kameran också. Hur ofta på en skala ett till tio ligger en katt blickstilla och stirrar rätt in i kameraobjektivet i sisådär 10 sek?

Förviss tog han igen det sen när han helt random hoppade på mig och rev sönder min vänster arm och lite av min högra vad, men ändå.

Godnatt gott folk, klockan är nu 22:22. Vem tänker du på?